Malin

17e & 18e Augusti 2011

Hela dagen har jag tänkt tillbaka.. tidpunkter och händelse förloppet.

Jag skulle göra vad som helst för att få göra om de idag igen!

 

Onsdag den 17 Augusti startar jag morgonen nere på salongen där jag får fransförlägning. Ungefär tre timmar liggandes på en brits. ;) Det är här jag börjar känna någonting annorlunda i magen, efter att ha haft sammandragningar i drygt tre veckor innan så tyckte jag att känslan inte riktigt var bekant.

Som först föderska hade jag ju ingen aning om hur de skulle kännas och de gjorde ju absolut inte ont..

Jag valde att inte säga till nån vad jag tycktes känna, utan se vad allt ledde till först!

När jag var klar stod jag och tjattrade lite med chefen och hjälpte henne med skyltningen och lyckades boka in en lunch date till dagen efter.

Gick hem, åt lite frukost och googlade lite om förvärkar ;) Var de nu förvärkar jag kände så ville jag göra allt för att sätta igång de ordentligt! Så jag packade ihop lite grejor och tog en 3.5 km promenad till Mor & Far.

Det vart absolut inget högt tempo.. När jag kommit bort och rundat lidl, på väg mot vatten parken får jag sån värk som jag måste stanna för att ta mig igenom. Tänkte direkt ta upp telefon och ringa till Thomas som var på jobbet.

Men när värken var över så vart jag tvungen att känna efter, det gick ju bra så jag ville inte ringa och oroa honom i onödan =)

Väl hemma hos mamma och pappa så kommer värkarna och går.. Jag vill fortfarande inte berätta vad jag tror håller på att hända, av rädslan av att allt bara skulle försvinna. Jag klockar värkarna lite diskret och ser att jag har tre värkar i halv timmen ungefär. Tyckte jag var gallant som kunde ta mig igenom dom utan de minsta min spel =)

Thomas kommer och hämtar mig vid halv fyra, Jag har bestämmt att de ska bli Tacos till middag och innan de skulle jag hinna tvätta fönstren (Arbeta med armar över huvut och stark mat skulle sätta igång de hade jag läst).

På vägen till Affärn lyckas jag trycka ur mig att de känts lite konstigt under dagen.. och att jag fått för mig att de kanske kunde vara värkar. Var av Thomas rycker på axlarna och menar på att jag säkert inbillar mig.

Väl hemma startar jag med fönstrena medans jag trycker i mig Annanas ;) Thomas börjar med maten.

Under tiden blir de bara jobbigare och jobbigare, jag går in och letar reda på en värk timer på google och 

när vi sitter och äter runt sex tiden har jag fem minuter mellan värkarna.

Vi börjar nog inse båda två att de möjligt vis stämmer de som jag känt!

Thomas blir smått stressad och börjar rensa ur kameran. Jag hoppar in i duschen för att fräscha till mig, under tiden ber jag Thomas klocka värkarna.. varav allt avtar..

Vi lägger oss i sängen och jag börjar skumma igenom tven medans Thomas fortfarande fixar med alla bilder.

00.00 Vaknar jag upp utav den värsta smärtan jag aldrig kunde föreställa mig! Nu måste de satt igång!

Jag väljer att inte väcka Thomas än.. även fast jag vet vad som händer så har dom ju predikat om hur man ska ta de lugnt och stanna hemma så länge som möjligt!

Strax efter Ett vaknar Thomas upp utav att jag står på alla fyra och biter i kudden.Vi klockar värkarna tillsammans och de är upp till sju minuter mellan vissa och knappt en minut mellan andra..

Kl 03.00 ringer vi in till förlossningen, beskriver hur dagen sett ut och hur värkarna tagit sig.

Hon säger åt oss att åka in !!

Jaja tänker vi.. nu åker vi in för att sedan bli hem skickade igen..

03.30 är vi inne och jag är öppen 3 cm, dooh! nu kommer vi få åka hem tänkte jag.. Jag hade alltid haft de i tanken att när vi väl skulle komma in så ville jag minst vara 5 cm öppen.

Barn morskan erbjuder mig ett bad varav både min och Thomas haka åkte ner till golvet..

Vi skulle alltså bli kvar =)

Badet var otroligt skönt, värkarna vart bara kraftigare å kraftigare och värmen vart som en bedövning.

När klockan sen börjar närma sig 08.00 är värkarna så jobbiga så jag får för mig att jag skulle kunna föda när som helst. Barnmorskorna lugnar mig genom att tala om att de säkert tar flera timmar kanske dygn tills de är dags (?!)

Efter fyra timmar i badet väljar jag att gå upp, kräver att dom ska kolla hur pass öppen jag är..  5 cm! Tjo..

Barnmorskan erbjuder mig massa bedövningar vilket jag tacka nej till, men jag provade gärna lust gasen =)

Därefter är hela händelse förloppet ganska otydligt, Smärtan var hemsk och de var i stor del bara den jag fokuserade på. Jag vet att dom bökade runt mig för olika ställningar och vid ett tillfälle bryter jag i hopp och säger att jag aldrig kommer kunna fixa en förlossning igen, (När man hör sig själv låter man som en riktigt avsupen fullgubbe..) Vilket är väldigt smickrande ;)

När jag är 8 cm öppen börjar mina kryst värkar komma, Medans hela min kropp gör allt för att krysta så står barnmorskorna och skriker sluta..

Det kändes som en evighet och jag hade såå ONT!

När klockan närma sig 10.00 konstaterar dom att jag nu är fullt öppen och de är dags att föda barn!

Varav dom tar av mig de käraste jag har (Lust gasen)

Mitt medvetande börjar komma tillbaka och jag ser Thomas bredvid mig som är alldeles blank av svett. Dom två Barnmorskorna är helt underbara och hjälper till att pusha oss igenom de hela!

Tillslut säger dom åt mig att jag ska sammla mig för nästa värk och pang så var han ute!

10.30 den morgonen ville våran prins möta världen♥

 

Den känslan som uppstår när han sen ligger på mitt bröst är obeskrivlig!

Finns inget i världen som kan klå dom känslor som infinner sig när man får hålla om sitt så efterlängtade barn för första gången!

 

En dag som vi aldrig kommer att glömma ♥

För att göra en lång historia kort, Du är de bästa som någonsin har hänt oss, Milian ♥

 

 

 

 

Snyft, nu storbölar jag.. Tänk att det är ett helt år sedan!! 💙

Tårarna kommer när man läser det du skrivit..mormor o morfars kille som blir 1 år idag....pussar o kramar har han fått många av oss under det här året, och han kommer att få stå ut med det under resten av sitt liv...för mormor o morfar kommer att vilja ha många många fler...älskade lilla Milian.